Solens glödheta strålar borrar sig obarmhärtigt igenom det fuktiga luften och får de svarta plåttaken att skina stolt. Gävles vanliga kaffedoft är sådana här dagar utbytt mot svettig asfalt.
Helt underbart. Staden förvandlas till ett enda stort sommarland som varken tar något i inträde eller kräver något i gengäld. Dag som natt kan vi leka fritt i det fria. Gavleån lockar kanske till bad på dagen medan vi kring midnatt gärna sveper i oss andra kemiska föreningar på någon av stadens uteserveringar. Denna underbara tillvaro till trots ser man inte så många som ler. Överallt i samhället hittar man dessa stela miner och ansträngda, stressade ansiktsuttryck.
Fan människa, släpp loss lite! Något roligare måste man ju kunna hitta på än att leka horisontellt vattenpass med munnen.

Skulle alla tänka bara lite grann på det så skulle vi vara en del av något så mycket vackrare.
Tänk själv senaste gången du fick ett leende på gatan!? Kan ha varit en tjej som vilat ögonen på dej eller bara Berit 76 som gav dej en blick som sa: ” Dagens ungdom är kanske inte så dum ändå”. Det känns ju jäkligt bra och världen blir plötsligt ännu ljusare.

Om du tänker att varje gång du håller in ett leende så berövar du personen den harmlösa fix som skulle göra dennes liv lite bättre. Ett leende är ju inte direkt någon ransoneringsvara, det är ju inte så att du går runt med olja i käften som bara blir dyrare och dyrare och som plötsligt kanske tar slut. Leendet är ju faktiskt vindkraft mellan tänderna, återvinns lätt och är dessutom miljövänligt!

Personligen tycker jag att leendet klär de flesta, inte minst mig själv.
Man blir helt enkelt lite snyggare med ett cleant smajl på läpparna.
Rakryggad med huvudet högt och en blick full av självförtroende säger leendet
” Ok, jag har knappast tid med dej nu, men i ett annat liv hade kanske
du och jag kunnat vara något”. Klart roligare än en bister min med ett ansträngt ansikte på en tråkig kille.