Micke Finell är 45 år och titulerar sig musikant. Begreppet visar sig omfatta att vara både artist, låtskrivare, producent, turnéledare och busschauför. Vi träffas i hans bostad, vackert belägen i det som han själv kallar för ”Paradiset” strax utanför centrala Skutskär (Bäcken) söder om Gävle. Född och uppväxt i Skutskär har han genom åren varit Skutskär trogen även om det blev ett par utflykter i ungdomen till Brynäs, Hagaström och Hamiltongatan i Gävle.

Den musikaliska karriären inleddes som för många andra med blockflöjt i första klass. Vid tio års ålder upptäcke han tenorsaxofon och tränade flitigt på välkända dängor som ”Lunka på” och ”Köp varm korv”. 1979 flyttade familjen och vid bytet till Bodaskolan blev han klasskamrat med Joakim Arnell. Med ett gemensamt intresse för den tidiga rock´n rollen bildades vid 12 års ålder det första bandet Tryckförband. De musikaliska förebilderna då var precis som än idag Chuck Berry, Jerry Lee Lewis, Fats Domino och lite Elvis förstås. Man tränade en del vispop men ”Rock around the clock” var med på repertoaren från början.

På högstadiet bildades sedan Mr Jones Band med Erik Jones, Joakim Arnell och Matte Forsberg, som fortfarande är med i The Refrehments på trummor. Under gymnasiet läste Micke till fordonsmekaniker på Borgarskolan och under lumpen i Boden var spelningarna redan så många att han var tvungen att fördela alla permissionsansökningar mellan olika befäl.
– Jag var tvungen att ljuga för att komma hem. Fick jag nej från någon så gick jag till nästa. Så det gick bra ända tills det uppdagades, då blev det militärfängelse över jul och nyår, minns Micke.
1989 bildades The Refreshments där Thomas ”Flash” Holmberg medverkade i stället för Erik då bägge banden existerade under ett par år.
Yrkesbanan började med några år som lastbilsmekaniker på Volvo Lastvagnar i Gävle men i och med att bandet nu hela tiden ökade i popularitet så bestämde sig medlemmarna för att testa att ta tjänstledigt ett halvår. Man var snart uppe i 250 till 280 spelningar om året och därmed var den nya karriären ett faktum. Vi jobbade verkligen som svin men det var mycket roligt också.

– Redan efter något år började vi med gästartiser, berättar Micke. Det här spred sig och gjorde ju att vi kunde komma tillbaka till samma platser fler gånger. Att boka spelningar och fixa med gästartister är något som jag alltid gillat och kommer att fortsätta mycket med även i framtiden.
Trots bandets stora popularitet så dröjde det ett antal år innan skivframgångarna kom.
– Vi började med att släppa en ep-skiva som ingen ville ha, garvar Micke och debutalbumet Both Rock’n’Roll gjorde vi först 1995. Den är fortfarande ett av få som inte nått guld. Vi sålde några tusen exemplar då men den är idag uppe i ca 48.000 exemplar. På den tiden skulle försäljningen vara 50.000 för att belönas med guldskiva.
De största inkomsterna från branschen är och har alltid varit spelningarna.
– Även om vi fått många guldskivor så är förtjänsten inte så stor, förklarar Micke. Produktionerna kostar både tid, kraft och pengar. Däremot är man ju tvungen att göra dem för att hålla intresset uppe. Intresset för rockmusiken är ganska jämnt fördelat över landet även om temperaturen är lite högre i Värmland, Södra Skåne och i viss mån Dalarna.

Att brytningen till slut skulle komma har Micke egentligen haft på känn sedan flera år tillbaka.
– Då jag skilde mig för ett år sedan kände jag att det var dags att ta tag i en del saker. Jag missade mycket de första åren då vi jobbade så himla mycket. Men jag kunde inte valt bättre mamma till mina barn, Isak 13, Asta 17 och Moa nu 18 år och vi samarbetar bra även i bolagen idag. Det har varit en tung resa att ta sig igenom men nu när barnen börjar växa upp vill jag tillbringa mer tid med dem.
Vad det gäller bandet är vi fortfarande de allra bästa vänner och det finns ingen som helst schism eller något sådant i bakgrunden utan jag kände att det helt enkelt var dags att gå vidare för att kunna utvecklas och göra nya och andra saker.
Det slutgiltiga beslutet togs i oktober och spelningen på Västerås konserthus den 21 december blev Mickes sista med The Refreshments.

Framtiden inom musikbranschen
De ekonomiska tiderna är hårda och det blir tuffare och tuffare för alla inom branschen men Micke ser odelat positivt på framtiden och gläds över de nya möjligheterna. Han har genom åren i sitt företagande byggt upp en organisation på ett tiotal personer som arbetar med allt från studioinspelningar, turnéer till att bygga förvarings-case för instrument, ljudutrustning och elektronik som säljs över hela landet. Dessutom har han nyligen bildat ett skivbolag, Ball & Chain Records, tillsammans med Skutskärs egen ljudmogul Kenneth Skoglund som bland annat arbetar mycket med ljudsättning av filmproduktioner från Hollywood.
– Jag ser verkligen fram emot att fortsätta spela, boka spelningar och hålla i produktioner, berättar Micke som också är medlem i ett antal band även sedan tidigare.
Mest känt är väl The Trouble Boys där den skotske gitarrlegenden Billy Bremner ingår liksom Ingemar Dunker, Tommy Cassemar och den engelske rockgitarristen/sångaren Sean Tyla. Micke ingår även i den svenske blueskungen Sven Zetterbers The Rockarounds som nyligen släppt en platta där han i högsta grad var delaktig i produktionen. Sedan flera år samarbetar Micke även med Linda Gail Lewis, lillasyster till rock´n roll-legenden Jerry Lee Lewis och de skall göra en ny skiva i sommar.
– Frågar man Linda om en spelning så hänvisar hon nog till mig som sin manager, men även om jag i princip fungerar som en sådan så är det inte den typen av kostym som jag eftersträvar. Däremot så blir man ofta god kamrat och får bra relationer med dem man arbetar med så visst är jag både stolt och tacksam över nätverket av artister och arrangörer inom branschen som jag fått genom åren.
Om Jerry Williams, Totta Näslund, Sven Zetterberg och Pugh Rogefeldt är namn som de flesta känner igen så vill han även gärna framhålla betydelsen av det lokala nätverket.
– ”Jojjen” Björklund, ”Muttis” farsa, var lite som en mentor för mig. Jag tog lektioner av honom och då han lirat saxsolot på Little Gerhards Buona Sera var det ju stort. Ingemar Dunker, ”Surte” Norin och Gunnar Sjökvist som drev Hagströms Musik är några av alla de andra som betytt mycket för den musikaliska resan.

Vad är dina största konsertupplevelser?
– När Boogie Kings kom till Gävle och spelade var det jag och Jocke Arnell plus tre till i publiken. Det var en otroligt stark upplevelse. Mink DeVille på Konserthuset i Stockholm och när Fats Domino kom till Folkparken i Gävle är ett par andra höjdare. Mina egna största musikaliska ögonblick är när jag fick spela med NRBQ (New Rhythm and Blues Quartet) i Stockholm och när jag fick ingå i legendariska Rockpile på en spelning i London. Där var för övrigt ”Rockis” Ivarsson med istället för Nick Lowe. NRBQ-grejen var så hisnande så det blev en total minneslucka. Jag minns faktiskt ingenting, garvar han.
Micke har räknat ut att med nästan 4000 spelningar med The Refreshments och drygt 6000 med andra konstellationer så har han sammanlagt gjort 10.000 spelningar.
– När jag verkligen är ledig lyssnar jag faktiskt aldrig på musik. Jag sitter hellre framför brasan och kollar på burken och skall jag gå på lokal så är det för att äta en god middag. Med fördel i Skutskär
eller Gävle.

Trivs bra i Skutskär
Född och uppväxt i regionen så finns det inga som helst planer på att flytta vidare.
– Här har jag rötterna. Man kan ringa banken eller gå på Posten och man känner igen varann utan att behöva visa legitimation. Det är viktigt för mig.
Men visst är arbetstempot fortfarande högt. När jag hälsar på så är case-produktionen i full gång i verkstaden och Billy Bremner befinner sig i studion för slutföra några låtar som han skrivit tillsammans med Micke för andra svenska artister och band.
– Just nu håller jag på med en riktigt rolig grej, berättar Micke. Det är att försöka återförena Jerry Williams gamla kompband Roadwork och sätta några spelningar med dem. Det var och är ju grymma musiker i form av Ingmar Rogefeldt, Dougie Lawton, Caj Högberg, Peder Sundahl och Kaj Söderström så det tror jag många skulle vara intresserade av.

Vad är då visionen och drömmen för någon som får arbeta hur mycket som helst med det den tycker är det roligaste som finns?
– Om tio år hoppas jag kunna vara helt skuldfri och bo året runt på en rejäl husbåt i Marmafjärden. Men jag kommer aldrig att sluta spela, försäkrar han.
Ett bevis på detta är att Micke nu även arbetar på sin andra soloskiva. Så vi kommer bokstavligen och musikaliskt att få höra en hel del mer från Skutskärs stora bidrag till den svenska musikskatten.

Text och foto: Joe Formgren