Jag reste över nyfiken på hur temperaturen var i rådande finanskris och en ny president på plats. Det står utom allt tvivel att de annars rätt så självsäkra amerikanarna är oroliga över det ekonomiska läget och förhoppningarna på Barrack Obama är stora. Hans porträtt finns överallt och utbudet i souvenirerstånden runt om i staden verkar obegränsat. En taxichaufför hade portätt av Obama med familj på instrumentpanelen. Undrar om någon taxi i Stockholm har Fredrik och Filippa på hedersplats?
De flesta jag pratar med och frågar om hoppet och framtidstron ökat efter valet är dock inte överdrivet optimistiska och poängterar att ingen kan ensam göra allt. Många är också uppenbart irriterade över arvet efter Bush och det hans administration lämnat efter sig.

I Washington finns det massor att ta del av för den som är intresserad av historia och modern samhällsutveckling. En central plats i staden är det gigantiska pelarförsedda Lincolnmonumentet där Abraham Lincoln sitter i form av en enorm staty och blickar ut över National Mall, det stora grönområde i centrala Washington som kantas av muséer och minnesmärken över den unga nationens historia. Och är det något amerikanarna är stolta över så är det sin historia, traditioner och sitt land. Både Korea- och Vietnamnveteranerna hedras och träffas årligen vid minnesplatserna i den stora parken centralt i staden. Miljöerna känns igen från otaliga filmer och vyerna är fantastiska. Nästan alla muséer är gratis att besöka och det finns massor; från indian- och konstmuséer till flyg- och rymdmuseet där man kan se bl.a Charles Lindberghs plan Spirit of St. Louis.

En annan fantastisk plats att besöka är den angränsande Arlingtonkyrkogården som grundades under amerikanska inbördeskriget på ägor som tillhört general Robert E. Lee. Ni som sett en militärbegravning med trumpetfanfarer på film känner säkert igen er. Ytorna är enorma och här vilar mer än 300.000 amerikaner. I första hand är det soldater från amerikanska revolutionen, andra världskriget och Koreakriget, men också från senare års konflikter i Afghanistan och Irak. På en vacker plats med utsikt över hela Washington ligger president John F. Kennedy begravd liksom hans änka Jacqueline Kennedy och även hans bror, senator Robert Kennedy.

Årets största idrottshändelse och mest sedda TV-händelse är finalen i amerikansk fotboll, Superbowl. På den största sportbaren ESPN Zone var stämningen bokstavligen hög i tak med TV-sändningar på dubbla våningar med hundratals TV-apparater, den största som en bioduk och de minsta 7-tummarna var faktiskt monterade på keramiken inne på herrarnas toalett. Jag förutsätter att servicen var lika god för damerna även om jag inte stillade min nyfikenhet på den fronten. Reglerna för amerikansk fotboll är inte helt enkla att förstå så jag blev lite ställd när jag iförd Washington Capitals (stadens hockeylag) officiella matchtröja blev intervjuad av amerikansk TV och skulle beskriva storheten med amerikansk fotboll!

De verkliga höjdaren för oss med hockeyintresse är ju stadens NHL-lag och det stora lyft det fått genom värvningarna av ryssen Alexander Ovechkin (sannolikt världens bästa hockyspelare för tillfället) och Brynäs egen stolthet Nicklas Bäckström förstås.
Hockey är inte bara sport i Amerika - det är Big Business. Washington Capitals har investerat i en fantastisk arena, Verizon Center, mitt inne i stan, granne med Chinatown. Den kostade 2,2 miljarder, räknat i dagens dollarkurs, när den byggdes för 10 år sedan och har NHL´s största jumbotron som bara den kostade 60 miljoner dollar (en halv miljard kronor)! Varje sida är uppskattningsvis femtio kvadratmeter och alltså nästan tio gånger större än de vi har i svenska hockeyhallar. Lägg till effektfulla visuella ramper som löper i dubbla fulla varv runt arenan tillsammans med ytterkligar storbildskärmar och en ljudanläggning i världsklass så förstår ni att de audiovisuella effekterna var enorma. Genom att det nästan alltid är slutsålt och merparten av publiken bär matchtröjor är detta inte bara är ett idrottsevenemang utan en total upplevelse. Notera att med plats för 19.000 åskådare bygger man om och anpassar arenan för basket på 3,5 timmar!

Jag såg två hemmamatcher och det var mot det fruktade "svensklaget" Detroit Red Wings samt Ottawa Senators med den hårdskjutande lagkaptenen Daniel Alfredsson. Gissa om jublet var enormt när "The Caps" vann bägge matcherna. "Bäckis" svarade för två assist när Detroit besegrades med 4-2 och Ovechkin gjorde en hattrick (tre mål) när Ottawa kördes över med 7-4 och hundratals kepsar kastades in på isen. Nicklas förgyllde avslutningsvis tillställningen med att sätta dagen sista mål i öppen kasse.


Efter Detroitmatchen fick jag tilsammans med en delegation från Brynäs IF träffa Nicklas. Säkerhetspådraget var stort och gångarna långa, men plötsligt stod han där och välkomnade oss. Han svarade glatt på frågor och berättade om sin tillvaro som professionell hockeyspelare och vad det innebär samtidigt som han visade upp omklädningsrummet med tillhörande lokaler inne i arenan. Visst var det en lite pirrig känsla första gången han klev in genom dörrarna och skulle upp till bevis för sina nya lagkamrater, erkände han. Men han berättade att då hela strategin varit att bygga ett nytt och förhållandevis ungt lag så har det inte varit några problem att finna sig tillrätta och få kompisar.
- Sedan vi bytte tränare har det verkligen lossnat då han gett mig större förtroende och mer istid, berättade Nicklas.

Vad var störst? Första matchen i Brynäs A-lagströja eller den i Washington?
- Bägge var enorma upplevelser som är svåra att jämföra, men visst har väl NHL alltid varit en dröm sedan man var liten.

Hur mycket matcher och träning är det?
- Det är många (ca 80 mot Elitseriens drygt 50) och hårt men jag tycker det funkar bra. Ofta är det väldigt tätt mellan matcherna så inte längtar man väl till träningslokalen varje isfri dag direkt. Men det gäller att hålla i för att fortsätta utvecklas.

Det är ju mycket resande över kontinenten, hur fungerar det för dig?
- Jo, det är en hel del. Det kan bli roadtrips på upp till tio dagar men det funkar ju bra för mig, klart det är lite värre för de som har familj.

Saknar du Gävle och familjen?
- Absolut, det är alltid kul att komma hem, jag var över på en kort visit nyligen. Här i Washington har jag ju "Nyllet" (Michael Nylander, även han i proffs i Washington) och hans familj som jag brukar hälsa på. Han är grym på att laga mat och det är ju inte jag (gröt till frukost reds. anm.)
Dessutom åker jag ned på svenska ambassaden och tar en fika ibland - de har mycket trevlig personal.

Hur är Washington som hockeystad?
- När jag kom hit för ett par år sedan var det kanske halvfullt i arenan och inte alls samma tryck som det är nu. Vi har faktiskt gått om basketen i antal besökare.

Så då är du lika känd här nu som du är hemma?
- Nej inte alls. Det är en så pass stor stad och så mycket på gång här så jag märker inte mycket av det alls, säger Nicklas blygsamt.

Vad tror du då om lagets möjligheter i framtiden?
- Vi är ett ungt bra lag som nog kan vara med och slåss om Stanley Cup om bara något år. Vi kan ju slå alla lag redan men det krävs mycket för att det skall räcka hela vägen fram.

Vi håller tummarna för att karriären fortsätter lika glimrande som den börjat. Valbo, Brynäs och hela hockeysverige skall vara glada och stolta över att ha fostrat en sådan talang och vi bör glädjas och inspireras av det ödmjuka och trevliga sätt Nicklas hanterar sin fantastiska framgång.
Tankarna går osökt till Martin Luther Kings berömda "I have a dream". Med Obama som nyvald president är Amerikas nya paroll "A dream come true". Nicklas håller nog med om det - jag gör det i alla fall.