Orden bubblar i Charlotta Cederlöf
22/2, 2009 kl. 23:59Jag brukar sitta på Charlottas Cederlöfs plats på radio Gävleborg, efter att hon har sänt klart morgonprogrammet med Larry Forsberg och gått hem. När hon har sovit klart dygnets andra sovpass och klockan blivit fyra på eftermiddagen, då brukar jag gå dit. (Som frilansare kan man komma och gå vilka tider man vill.) Men en kväll var vi där samtidigt. Vi började prata hår. Just då. Vitt blonderade som vi båda är. Vilken befrielse att slippa det silkiga lena svenskkvalitetshår som vi egentligen har, kom vi överens om. Charlotta har haft svart hår också, när hon var i London till exempel. Och London är något av det vi ska prata om när jag träffar Charlotta Cederlöf utanför radiohuset.
Boken är ”Hello Love”, Charlotta Cederlöfs andra roman som kom ut 1999. I boken lämnar 21 åriga Helena Gävle och söker lyckan, livet, i London. Men hon kommer snart tillbaka igen. Det gjorde inte Charlotta, inte så fort i alla fall. Hela två år stannade hon kvar, mellan 1985 och 1987. Och redan då hade hon tanken på att skriva en roman om upplevelserna i London.
- Men det var för jobbigt just då, det var mycket som hände som jag mådde dåligt över. Jag var tvungen att lämna det för att kunna skriva om det, och se det onda med det goda, säger hon.
Så innan det var dags för Londonberättelsen så debuterade hon med diktsamlingen ”Tusen år och två minuter” och ett år efter, 1995, kom den första romanen, ”Och likväl rör hon sig”.
Och även denna roman är starkt kopplad till Charlottas egna liv, ”Och likväl rör hon sig” utspelar sig nämligen i Bomhus där hon är uppvuxen. Att skriva en bok kräver sin research och trots att minnena så klart fanns där redan så friskade hon upp Bomhuslivet genom att cykla de vägar hon skriver om och gå in i skolan och andas in atmosfären.
Fast att hon fortfarande höll till i Gävle en stor del så hade Charlotta ett par år innan det första boksläppet flyttat till Stockholm. Men hemstaden fanns ändå ständigt där och hon gled in mer och mer på radio Gävleborg. Först genom att läsa in sina romaner som radioföljetonger och sedan börja jobba som programledare i Fredagsraketen. Men att ständigt flacka runt var inte ett positivt leverne. Och trots allt så var det ändå Gävle som alltid varit ”hemma”, så det mest naturliga var att flytta tillbaka.
- Det är det bäst jag har gjort, jag är så glad att jag flyttade. Det är så skönt att äntligen ha ett fast jobb, att landa och stanna ett tag. Det är ett väldigt skönt lugn, säger hon.
Så sedan 2002 är Charlotta Cederlöf Gävlebo igen och den ena halvan i den radioduon som vi kan höra varje morgon mellan sex och nio i P4 Gävleborg. Men Larry och Charlotta har ett längre förflutet tillsammans än så. Han är en av de personer i Gävle som betytt mest för henne.
- Jag började min författarbana på gymnasiet tillsammans med Larry och vi skrev dikter. Vi satt bredvid varandra hela gymnasiet och upphöjde varandra till ömsesidig storhet, säger Charlotta och ler.
Och denna ömsesidiga respekt och peppande finns kvar än i dag.
- Tillsammans med Larry kan jag vara hur bra som helst. Det är svårare att vara världsbäst när man är ensam.
Just ensamhet är något som Charlotta kommer tillbaka till flera gånger när vi pratar författarskap. Ett ämne som hon egentligen inte vill prata om. I intervjuer går det okej, men absolut inte privat.
- Jag blir helt låst, alldeles stel och svettig. Jag har inga problem att berätta om mig själv annars, det är just mitt författarskap bara. Jag tror att det beror på att man är så ensam, man har inga skyddsvallar över huvudtaget. I mitt författarskap är det bara jag. Om jag inte pratar om det så slipper jag de här försvarsställningarna, säger hon.
Detta författarskap med allt vad det innebär är ingenting hon valt. Hon var bara tvungen, skrivandet har alltid funnits där. Och det finns där nu också, även om det var snart sex år sedan den senaste boken kom ut, ”Sverige-Finland”. Hittills har hennes romaner rört sig kring samma tema, en stor gnutta tonårsångest och en pulserande vilja att bli förstådd och accepterad. Om det så gäller av föräldrar, killar eller av bästa vännerna. Allt berättat med Charlottas självklara humor. Huvudpersonerna är unga och förvirrade, men ändå väldigt starka tjejer. Men hur nästa bok ska bli vet hon inte.
- Jag är klar med de tjejerna nu, de tjejerna som var jag och mina kompisar. Jag behöver inte skriva mer om det.
Men att sluta skriva är ingenting hon överväger. Inte ens när hon efter ”Sverige-Finland”, beslutade sig för att ta ett uppehåll med skrivandet under två år.
- Jag behöver inte vara rädd för att ta en paus, för jag kommer aldrig att sluta skriva. Men just nu kräver radion otroligt mycket fokus, oro, skratt och tid. Man kanske inte tänker på vad det krävs att hålla en show varje morgon, säger hon och ett litet gäspande tränger sig fram.
Jag har stört hennes dygnsrytm. Mellan klockan tio och klockan ett har vi suttit och pratat. Just nu borde hon egentligen ligga och sova. För hennes dagliga sömn är uppdelad i två, först mellan cirka 23.00 - 04-20 och sedan från lunch till fyra. Men det går liksom inte att göra en intervju med Charlotta särskilt kort. Hon har så mycket att berätta, och det går inte att sluta lyssna. Och för de som inte bara vill lyssna på Charlotta så kan man nu även följa henne på bloggen http://www.charlottacederlof.blogspot.com.
Så är det dags att säga hej då. Charlotta ska traska hemåt till Kurt, katten som hon säger adopterade henne. För drygt tio år sedan hoppade han in genom hennes fönster och sedan dess har de bott ihop.
Marie Björk
Faktaruta
Namn: Charlotta Cederlöf
Titel: Författare och radiopratare
Ålder: 43
Favoritplatser i regionen: Stenen på kyrkängen i Bomhus.
Det visste du inte: Charlotta broderar flitigt och i april ska hon ställa ut på Konstra i Gävle.
Denna artikel är publicerad på Nöjesmagasinet via SvenskPress.se.
Se villkor här »
Kommentarer
Ingen har ännu kommenterat denna artikel, du kan bli den första!