På din skyhöga piedestal av TDK-kassetter likt ett Babels torn av kärlek träffas alla av dina maxkomprimerade kärleksstrålar, andning känns oväsentligt så länge jag kan ha dig kvar i omlopp.
Alla vill ha dig så löjligt mycket så det är ingen idé att försöka.
Den som skrek åt dig högst kom närmast ditt hjärta, den som poppade in locken i ditt grove kunde räkna med att ha ett tiotal andra potentiella kandidater att stilla affectionsinnet med.

Jag har aldrig kunnat släppa dig helt, du har legat latent fluttrande i min euronerv sedan vårat första möte på det där skoldiscot för tretton år sedan.
Med dina fulländade former och ditt genomtänkta och tidsenliga uruppförande glitchade du dig fast i en ännu orörd blockflöjtspelande pojkes huvud för all framtid.
Att prata om love at first sight brukar jag avfärda som befängt men det är svårt att motarbeta sitt eget hjärta när du kommer in som en virvelvind och redan efter tre sekunder blottar din fantastiska personlighets rytm och melodi.
I det läget visste jag inte att det skulle ta tretton år för dig att klinga ut och sedan strikea mig med ytterligare en följd av dina stötar.

Nu ska jag medge att jag inte helhjärtat försökt bli din i tretton år, romanser har kommit och gått, stundtals har jag glömt bort din existens men du har alltid varit normen.
Åren har gått och jag har etablerat ett stadigt synfel som senare visat sig vara tidsenligt och credigt, mina vänner har gett mig tips på hur man ska klä sig och uppföra sig för att landa en sån som dig.
Jag har spenderat oändligt med kvällar med dåliga kopior av dig varav ingen har kommit i närheten av att göra en fullblodsboogie i mitt nervsystem.
År 2008 anser alla att du är passé i och med att du dekade ner dig knappt ett halvår efter din peak, men jag såg dig på TV-skärm för två dagar sedan. Jag såg förbi ditt i dagsläget förlegade yttre och konstaterade att skönhet är tidlös.
Jag vet att dina cirklar fortfarande är rubbade och att du kanske är med mig bara för jag den första på mycket länge som behandlar dig som den prinssessa du är, men jag lyssnar inte på goonsen som inte fillar våran sak.
Att sia in i framtiden är riskabelt, mina vänner frågar hur jag känner och jag säger fuck it, om våran romans så varar i en vecka så är det fine, du tog mig med på en tidsresa där bara de goda ting fanns kvar.

Jag vet att nästa vecka kan mitt intresse panorerat över till någon annan och jag herre lyssnar på andra, jag betalar bara priset för att jag vuxit ur grabben i gröna jeans, jag är inte det safea bettet längre, försökt stå stadigt i tornadons öga, baby det går inte.
Men en sak lovar jag dig - jag kommer aldrig stoppa in dig i CD-J:n och dela med mig av dig som jag gör med de andra, I ain’t payin’ the cost for another man to floss.
Kanske var vi inte meant to be men jag kommer fortfarande ge dig mitt allt så länge jag har 8.3 MB space kvar på min W980.

Om: “Whigfield - Think Of You (Radio Version)”

/D.Holm